'

skulle vilja släppa allt, ta några andetag och inte ständigt ha alla förbannade uppgifterprovtesterinlämningarläxornationellaskolhelvetet i bakhuvudet. det rubbar liksom lite utav det roliga just nu när solen är så oemotståndligt lockande men skolhögen allt för hög. 32 dagar kvar.

snön är borta, isen över haven smälter, fåglarna kvittrar, blåsipporna har kommit och vintern är ännu en gång bara ett minne. Halva vårterminen har gått och det är en vecka och en dag kvar till påsklov och totalt 72 dagar kvar till sommarlov. Egentligen har jag ingen brådska till varken påsken eller sommaren för på så många vis finner jag så himla mycket ro i min vardag som jag har nu och inser ofta hur lycklig jag är. Det kan vara vårluftens varma temperaturer som får mig att le längs med skolans korridorer, men utöver det finns det så fasligt mycket annat som är fantastsikt just nu. Utan att det egentligen hänt något förträffligt känns allt bara så himla bra. Jag har varken blivit befodrad på jobbet, fått alla betyg jag strävat efter eller blivit kär den här våren men något i mig ser bara så ljust på nuet, framtiden och allt. Det jag vill poängtera är väl egentligen att jag är så galet lycklig.

Förra årets födelsedag. Firades med både pannkaksfrukost och middag på en Indiskrestaurang tillsammans med mina vänner som jag lärt känna på Victor Rydbergs gymnasium. Det var en otroligt fin dag med massa massa massa god mat.

Vintren höll i sin längre än någonsin kändes det som och när isen började spricka upp kunde jag inte vara lyckligare. Den här bilden är från när jag och Paula var på Fotografiska tillsammans. Ungefär vid den här tidpunkten umgicks jag med Paula nästan varje dag, världens finaste tjej.

jag startade bloggen som delvis har bestått av tankar, fester, kläder osv. Det mesta har jag dock raderat när jag fått ryck och bara flippat ur. Jag blonderade och klippte håret, det är nog mitt livs värsta frisörbesök... aldrig aldrig aldrig göra samma sak igen.

Trottsade vintern med paula en dag och hade picknick ute på en brygga helt täckt av snö.

Hade stora deppmoments blandats med överambitiösa stunder. Här är en av mina perioder då jag hade massor med överskottsenergi vilket ledde till pannkakor till mig, bellan och min lillebror.

bokade resa till Grekland i två veckor tillsammans med dessa guldbrudar och bellan. När vi bokade var det exakt 100 dagar till avfärd och vi hade nog aldrig kunnat ana hur felfri vår resa skulle bli.

Jag var på diverse fester. Här är jag och Karolina från Olivias överraskningsfest.

jag och mina bästa tjejkompisar på VRG lagade och åt pannkakor en under en lunchrast på våren. det var storslaget.

Jag och Paula var på konsert på café 44 där hennes bror Oskar hade sin första spelning med sitt band, då spelade även joacims, mitt ex, band och mitt hjärta var ännu inte riktigt läkt efter att jag lämnat honom. Definitivt inte efter att ha sett honom på scen, där han alltid var som finast.

Så fort snön lämnade marken tog jag och några tjejer vårt pick och pack till en av stockholms parker på söder och gosade i solskenet,

En dag köpte jag, Paula och Karolina plockmat på hötorshallen och åt det sedan ute i solskenet på sergelstorg. Jag minns hur lycklig jag blev när solen värmde mitt ansikte, bästa känslan efter en av mitt livs hårdaste vintrar.

Nora fyllde 17 och såhär fina var vi när vi var skulle på hennes mysiga firande med tända ljus utomhus!

Jag hade estetisk stil och den här dagen minns jag att jag var så himla glad. Syns kanske i och med att jag i min ensamhet dansade i min säng. Jag skulle till Fina Ida på grillkväll och dessutom så tog jag en fika med några fina tjejer ute i solen.

Jag såg Håkan på Cirkus tillsammans med Carro som fångade hans ros, Alice och Jenna. Det var storslaget!

En kväll tog jag och mimmi en promenad. Här stannade vi får några bilder vid havet.

När vitsipporna slog ut gick jag och farmor ut i skogen och plockade varsin bukett.

Valberg firades med middag hos Nadja med tjejerna från VRG och sedan drog vi vidare till en fest och dansade

Vi hade många picknickar, här är nämligen ännu en som ägde rum när det hade blivit ytterliggare lite varmare.

Fina Karolina en kväll då sommarlovet började komma riktigt nära. Vi vandrade genom hela Vaxholm och pratade om allt vi skulle göra under sommaren, och hur bra allt skulle bli. aldrig kunde vi dock tro att alla våra drömmar skulle gå i uppfyllelse och med lite extra glädje på toppen.

Tillslut gick vi barbenta i skolan och lekte i Jarlaparken utanför.

Hence hade en skitbra fest tillsmmans med alla fina människor från Vaxholm.

Filippa bjöd på drinkmingel vilket var förbannat trevligt.

Bellans syster Sofia tog studenten och efteråt satt jag, bellan, fanny och zelda ute och chillade med några cider. Det var en sjukt härlig kväll.

Min fina Pappa fylde 50 år precis innan sommarlovet och här är bellan och Zelda påväg till middagen.

så blev det skolavslutnng och sommarlov. Här är jag och alla fina töser från VRG! hela min klänning sprack så jag var tvungen att byta om inför festen som var på kvällen. Den hölls på ett tak med säkert 100 pers och jag stannade så länge att jag missade sista bussen och sov utomhus på en bänk tillsammans med Nadja och Paula.

fler och fler plagg togs av när temperaturerna höjdes. Här är bellan och mimmi.

Vi hade en heldag med tennis och bad hos paula. Här är tennisbellan som vann allt allt allt.

Carro fyllde år och det firades med tårta, balonger och kubbspel. Det var fint.

En kväll hade Ella spelkväll och jag åkte dit tillsammans med Paula. Vi tvingades springa genom brutalt ösregn. Vi sjöng, hoppade och levde. jag älskar när regnet bara slås ner från skyn, det är så romantiskt på något vis.

jag gjorde egna kransar på midsommar, cyklade, la blommor under huvudkudden och drack öl. Ganska traditionenligt ändå, även fast jag inte dansade kring stången.

Så åkte vi äntligen till Grekland. Jag, mimmi, bellan, paula och Karolina. Där upplevde jag de bästa två veckorna i hela mitt liv. Vi dansade nätterna i ända, sov knappt något alls, solade hela dagarna, pussades med vackra pojkar, köpte grekiska sandaler, åt tsaziki, träffade nya människor och upplevde den största vänskapslyckan någonsin.

När vi kom hem nakenbadade vi för första gången under sommarlovet. vilken frihetskänsla.

Sen var jag hemma i ca två veckor av arbete och deppade ihop över att vara hemma igen. Men så fort jag åkte till emma Boda festivalen var jag minst lika lycklig som i grekland. Här upplevde jag storslagna konserter, tjusningen med lera ända upp på låren, dans i spöregn och inte minst så blev jag kär upp över öronen sista kvällen.

En dag efter Emmaboda åkte jag och Paula tillbaka till Grekland där vi mötte upp ett annat tjejgäng och dansade ytterliggare en vecka. Det kändes helt fantastiskt att åka tillbaka och mer okej att åka hem även om även den här resan hade varit obeskrivligt bra.

I lördags hade jag och bellan 18 års fest. Fanny, jag & Disa

Först hade vi middag för våra allra närmsta personer

Det bjöds på massor av fina tal, bland annat denna sång av Ludde och Adrian

Fanny, min fina Bellan som firades med mig, Tindra & Disa

Senare kom massa fler folk och dansgolvet fylldes

Våra föräldrar agerade stödpersonal då och då. Här är jag och mamma.

Erika

Alice som fyllde 18 kvällen till ära & Nadja

Ferre och Mimmi


Helja, Erik och Bellan

Fina Anna som rest ända från Varberg och snygg Zelda

Coola Paula

Bästa festkvällen i mitt nu artonåriga liv. jisses vad fina vänner jag har, helt otroligt ju.

från i somras

På lördag ska jag och min allra bästa vän ha artonårs fest tillsammans. Jag kan inte bärga mig. Vi har pratat om den här dagen i flera år och helt plötsligt är det bara några dagar kvar. Känns helt overkligt. Det innebär att jag är ganska stor nu, bör ta ansvar och har i princip alla friheter som finns. Känns läskigt men inte minst förbannat kul. Jag minns hur jag tyckte att alla artonåringar var så stora och vuxna men när jag nu är en av dem kan jag inte längre tycka att man är vuxen vid arton, långt ifrån. Jag har nog faktiskt aldrig tidigare spenderat lika mycket tid i mammas knä, pratat bebisspråk i samma utsträckning och aldrig haft lika stor njutning av bajshumor. Jag skulle hellre kallas ett moget barn än vuxen. Det där med att kallas vuxen kan jag strunta i för evigt, till och med i graven.

när man inte har en person som sover i ens säng varje natt, kryper intill och kysser en längs med hela ryggraden kommer alltid något att saknas. När man ligger där i sin iskalla bädd som natt ut och natt in skriker av tomhet kommer aldrig den där nallen man så krampaktigt kramar om vara tillräcklig. När man varje kväll går till sängs och blickar ut över den där platsen där varje natt spenderas i tomhet kommer inte ens föräldrar kunna krama om en ofta nog. Men när man sover hos sin allra bästa vän, i sängen precis intill och är uppe tills natten blivit dag kommer man aldrig känna sig ensam.

bilder från i fredags. Jag har hittat en liten ny vän dessutom, det känns riktigt trevligt.

fyverkerierna sköts upp i skyn, kyssar delades ut, löften gavs och skratt strudlade. det var den kallaste dagen på året och många tjejer frös i sina alldeles för tunna strumpbyxor medan andra värmde sig i pojkars famnar. champagnen flödade och ciggarer tändes för att hedra tiden som passerat och tiden som var till att komma. skratt blandades med tårar över funna eller förlorade nyårskyssar. misstag gjordes och beslut fattades. allting var som traditionen lyder med överflöd i alla dess former och jag insåg att trotts att mina vänner var precis intill mig och även om året som just tagit slut var det bästa i hela mitt liv så kunde jag inte hjälpa att jag kände mig så himla tom precis när klockan slog tolv. det enda jag såg framför mig var dig. alldeles för långt borta, alldeles för omöjlig att få och alldeles för bra för att släppa. men ska ska släppa dig, jag kan bara inte riktigt än.

Jag var stark efter att du lämnat mig på perrongen även fast jag grät floder. Jag var vidare efter bara någon vecka och jag var lyckligare utan dig. Men jag tänker inte ljuga om att jag aldrig kan hitta något fel. Det finns inget som jag kan hata dig för och jag hatar det. Det hade varit så mycket enklare då. För egentligen vill jag ha dig, men jag kan inte få dig, så därför förnekar jag att om jag fick bestämma skulle jag aldrig behövt falla alla tårar som rann längs mina kinder när du lämnade mig för första och sista gången. Om jag fick bestämma skulle du vara här hela tiden, precis intill mig, precis just nu.

utan saknaden finns det inget att hoppas på.
Förlåt, hoppas inte, glöm bort det som kallas saknaden.