'

Jag har skrivit så många sidor med början på noveller, tankar och texter och ingenting kommer fram som jag vill. Jag vill skaka om tonårshjärtan och skava i kärleken för att försöka få fram begrepp för vad kärlek är och vad som bubblar upp i förvirrade flickors huvuden i slutet av barndomen men ingenting blir som man tänkt sig.
   Men kanske är det just så, inget blir någonsin som man planerat.
   Du tänker att du ska bli framgångsrik och en sann karriärskvinna men förälskar dig i Skåne och inser att det enda som spelar någon roll i hela världen är att vara precis där han är.
   Du tänker att det enda du ska göra med mitt liv är att se hela världen och vara i alla världens gatuhörn på en och samma gång men någonstanns på vägen så mötte du honom som vänder hela din värld upp och ner och du vill inte längre förflytta dig en millimeter bort från honom.
   Du säger att du aldrig kommer att få barn för det finns viktigare saker i livet men redan när du är trettio har du tre barn och två till på väg och du har aldrig någonsin kännt dig mer älskad än nu.
   Du lever för morgondagen och ingenting annat spelar någon roll, du lever utan lagar och regler och festar utan slut och det är det du alltid drömt om, men så tar han tag i dig och säger att du är det finaste han någonsin sett och ditt liv får helt plötsligt en betydelse.
   Du ska aldrig gifta dig för det ger bara falska förhoppningar på evig kärlek som aldrig riktigt finns på riktigt, men så står du där på altaret och säger "tills döden skiljer oss åt"


tänk som det kan gå.