förtrollad värld


Jag tar mig framåt utan att gå, utan att pulsa i snö och utan att tänka. Jag tar mig framåt på roterande hjul som knastrar mot kullerstensgatorna i gamla stan. vinden smeker i min nacke och blåser in under min prickiga klänning som jag funnit i min mammas gömmor från 80-talet. mina lungor fylls med samma luft och vind som omfamnar min lättklädda kropp. vid gatans slut ser jag era cyklar, era picknickkorgar och  era flaskor fyllda med flädersaft. Ni ler och vinden virvlar i era solblekta hår. Vi cyklar tillsammans och sträcker ut armarna och litar på hjulens ballans, blundar och låter cykeln styra. vid kullerstensgatornas slut går vi av cyklarna, vandrar på klipporna och drar fingrarna i gräset. Vi skrattar och dricker upp flädersaften samtidigt som vi glädjs åt solnedgångens sista strålar. För mig är studen min högsta önskan, min lycka och ni är mina finaste. Det är en förtollad eftermiddag och jag delar den med de bästa av vänner.

isblocken smälter och jag ser hur de sakta försvinner i stockholms hamn från mitt fönster. Jag går ut på min balkong och andas in den friska luften som lindar om min smala strupe. det är varmt utomhus och fåglarna sjunger i takt medan videungen slår ut på träden. En fågel sätter sig på mitt balkongräcke och kollar på mig med huvudet på sne. Kanske såg jag ensam ut, när jag stod där och njöt av vårens första tecken ensam på min balkong, löjligt lyckling i min ensamhet. Jag la huvudet i samma vinkel och sa till fågeln att han var en fin liten vän och att jag inte var det minsta ensam. jag inbillade mig själv att jag var förälskad, så mycket pirrade det i kroppen när den värmdes av de efterlängtade vårtecknen.

Där vid gatans slut står du, med dina runda solglasögon och busiga lockiga hår. Du ler mot mig och jag ser ditt perfekta leende, de där raka tänderna, så varsamt placerade, de visar sig när du ser mig svänga runt husknuten. Jag trippar fram på tå och stoppar nervöst ner händerna i fickorna, jag blir så nervös när jag ser dig, jag kan inte hålla händerna i styr. Du är så vacker i dina slitna jeansshorts och ditt slappa linne. Jag har berömt dig för det linnet, kanske var det därför du hade på dig det just idag. Du kramar om mig varsamt och kysser mig i pannan. Det var första gången dina läppar berörde min kropp. Jag rodnar och lägger huvudet i din nacke. Jag andas genom näsan för att inte gå miste om din mysiga, inbjudande doft. Jag drar handen längs din arm och för första gången tar vi tag i varandras händer och håller handen längs med de bekanta gatorna, som vi aldrig tidigare vandrat tillsammans på.


några önskningar jag har just nu.

RSS 2.0